Så kan Ivrigt uppmuntra användas i en mening
- Har hon slagit igen, efter du kommer hit ?,, frågade han ivrigt.
- Kullerbyttans dag den 31 mars är ett initiativ från Gymnastikförbundet för att uppmuntra rörelse och grundmotorisk träning bland barn och unga.
- Vid Röda bodarna mötte han sin far i ivrigt samtal med en liberal politiker.
- fragar sonen ivrigt.
- Jag vill visst, säger jag ivrigt.
- Men mot hans hand bultade det ju så ivrigt i den lilla smedjan där uppe.
- Därpå vände han sig mot lapparna och fortsatte ivrigt att tala med dem.
- Paula viftade ivrigt med näsduken.
- Frick uppger för DN att han inte skulle uppmuntra någon att bränna en koran – däremot ville han uppmuntra högern att markera mot Turkiet.
- - Se här, Hans, sade hon ivrigt och räckte honom de fyllda tallrikarna, som om hon hoppats att maten skulle bota honom.
- Att uppmuntra till användning av behandlingar som saknar evidens är inte bara ovetenskapligt utan också oetiskt.
- Molnet sänker sig ned över en trädkrona, och rymden fylles av ett ivrigt kvitter.
- Herr Markurell nickade ivrigt
- Han nickade ivrigt till henne och började springa neråt bygden.
- Han bar ett grovt rep om livet och var barfota och gick sa fort och ivrigt, som såge han en lång väg framför sig och fruktade var onödig vila.
- ,, Det stämmer,,, sade jag allvarsamt för att genom vidare utläggning av ämnet uppmuntra honom till vidare spekulationer.
- Folket i auktionsrummet såg henne komma fram till honom och ivrigt viska något i hans öra.
- Ett svalpar flög ivrigt och oroligt fram och åter över deras huvuden.
- Vi voro redan i februari, och solen brast ivrigt fram mellan tunga, jagande snömoln.
- viskade han ivrigt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
